BIhagens Bikupa

Bloggen det surras om

bloggen det surrar om

It was the summer of ’21

av | aug 21, 2021 | 2 Kommentarer

Eller jag borde kanske säga det på spanska: Fue el verano de ’21. Men då hade Bryan Adamsreferensen gått förlorad. 🎼🎸
Nu är sommarskolan slut och jag kan summera vad jag lärt mig. Inte helt flytande spanska tyvärr, eftersom jag fortfarande inte fattar om det är rätt att säga ”fue” (preteritum) eller ”era” (imperfekt) i meningen ovanför. Fan vad svårt!

Men jag kan berätta detta: ”Me and some guys from school, had a blast and we tried (to learn spanish) real hard. A few quit and we were catparents… I shoulda known we’d never get far. Oh when I look back now, that summer seemed to last forever. And if I had the choice… Yeah, I’d always wanna be there. Those were the best days of my life! It was the summer of ’21, oh yeah!”

Låttexten till ”Summer of ’69” passar nästan perfekt in. 😆😂

Ärligt talat så har jag efter kursen bättre kunskaper i spanska och om Spanien och den spanska kulturen. Rekommenderar den (googla Hvilan/Svenska skolan Costa del Sol) för alla som älskar Spanien, spanska eller är nyfikna på det. Go for it!

Ok. Jag fortsätter på den ärliga vägen; Anledningen till att vi inte hade bästa närvaron eller var bäst på att lämna in hemläxor i tid..? Well… Pues…
”It was the summer of -21, oh yeah! Man we were killin’ time. We were young (haha, nää) and restless, we needed to unwind (too much fiesta!?!). I guess nothin’ can last forever – forever, no!”

Det hände mycket i sommar, jag gav mycket av min fritid åt ungarna, kompisarna och nu på sistone; tid till nya familjemedlemmen – kattungen Queso. Jaa. Helt plötsligt är kursen slut, den som skulle vara så lång 😂 ja heeela sommaren. Och det känns både sorgligt, tråkigt och härligt på samma gång. Men det är ju som Karin Boye sa i sin dikt som jag tycker handlar om, inte bara om våren utan om livets alla avslut och nystarter: 

”Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.” (…) 🌱

”Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar, glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden. Känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.” ☀️🌍🪐🌛💫

Fotot är från klassutflykten till Nerja, tagen av en förbipasserande turist på utsiktsplatsen ”Balcón de Europa” då klassen fortfarande var typ fulltalig, inklusive mina och andra klasskompisars barn.

Gracias a todos mis amigos y hasta la vista, babies ❤️🤗🥰😍 Lycka till! ❤️ Vi håller kontakten!

2 Kommentarer

  1. Judith

    Åh vad fint skrivet Jenny❤️❤️❤️ Och jag kan inte annat än hålla med🥰😂🍺💃

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *